Torsdag
Släktmiddag idag, firade Christians 17-årsdag lite tidigt eftersom vissa inte är hemma på onsdag när han egentligen fyller år... Fick sagt hejdå till släkten och det känns jätteskumt, även om det är overkligt att jag verkligen ska vara borta ett helt år!
Idag har jag förresten också mailat runt till de andra svenskarna som flyger till New York på måndag. Om jag har tur så slipper jag flyga ensam, vilket hade varit jätteskönt. 9 timmars flygresa är inte det roligaste man kan ha för sig direkt.
Idag har jag förresten också mailat runt till de andra svenskarna som flyger till New York på måndag. Om jag har tur så slipper jag flyga ensam, vilket hade varit jätteskönt. 9 timmars flygresa är inte det roligaste man kan ha för sig direkt.
Världens bästa ursäkt
Det här med att åka till USA på måndag kanske har fler fördelar än jag trodde. Två dagar i rad nu har jag kunnat avvisa påstridiga telefonförsäljare med "tack, men nejtack, jag flyttar utomlands på måndag". Deras argument om hur jag är en väldigt uppskattad kund och hur deras erbjudande är ett superbra erbjudande jag inte får missa faller liksom till marken när jag drar till med världens bästa ursäkt. Jag tror jag ska köra med den flera år framöver.
Gratisgrejer
I lördags hittade jag ett pyttelitet sykit på hotellrummet i Kassel, bredvid en tysk skylt som jag antog sa någonting i stil med "varsågod och ta för dig!" Självklart tog jag för mig, det gäller ju att ta tillbaka vad hotellet är skyldig mig. Jag gillar gratisgrejer, helt enkelt--så till den grad att det har hänt att jag bläddrat i broschyrer om judiska universitet bara för att få ta en gratis karamell.
För nån vecka sedan dök det upp ett paket till mig från Cultural Care, vilket innehöll en ryggsäck och en necessär. Alla negativa tankar jag haft om EF och Cultural Care försvann omedelbart. Jag älskar gratisgrejer.
Jag ångrar nästan att jag slängde ryggsäcken.
Countdown
För 608 dagar sedan, den 26 juni 2007, åkte jag till USA för första gången. För 256 dagar sedan, den 12 juni 2008, åkte jag hem, övertygad om att det var för gott.
Men om 7 dagar, den 2 mars 2009, åker jag tillbaka igen. Den 6 mars flyttar jag in hos familjen Stravalle i Middle Village, NY.
Nytt år, ny stad, ny livsstil - jag misstänker nämligen att au pair-livet skiljer sig ganska mycket från studentlivet. När man måste passa barn hela dagarna blir det antagligen inte mycket tid över till att dega framför Lost med en halvliter Ben&Jerry's inom räckhåll. Å andra sidan vet man aldrig. Ungarna kanske är lika addicted som jag.
De som är nyfikna på om jag överlever ytterligare ett år på andra sidan Atlanten kan kika in här. Jag lovar att uppdatera troget mellan varje Lost-avsnitt.
Men om 7 dagar, den 2 mars 2009, åker jag tillbaka igen. Den 6 mars flyttar jag in hos familjen Stravalle i Middle Village, NY.
Nytt år, ny stad, ny livsstil - jag misstänker nämligen att au pair-livet skiljer sig ganska mycket från studentlivet. När man måste passa barn hela dagarna blir det antagligen inte mycket tid över till att dega framför Lost med en halvliter Ben&Jerry's inom räckhåll. Å andra sidan vet man aldrig. Ungarna kanske är lika addicted som jag.
De som är nyfikna på om jag överlever ytterligare ett år på andra sidan Atlanten kan kika in här. Jag lovar att uppdatera troget mellan varje Lost-avsnitt.
