Dorothy har blivit riktigt rolig de senaste dagarna. Hennes nyaste grej är att hon marcherar upp till folk, tittar bestämt på dem och säger "be quiet!". Försöker man säga emot blir kommandot högre och högre, tills hon tröttnar (långt efter att man själv har tröttnat...)

Ikväll tittade Eva förbi för att hämta hörlurarna och mikrofonen jag lovat henne. Veckans goda gärning tänkte jag, att ge mitt stöldgods till bättre behövande. Kände mig lite som Robin Hood ett tag. Iallafall. När jag öppnade dörren för henne stack Dorothy ut huvudet med ett frågande "hello...?" för att därefter glädjestrålande utbrista "it's mommy!" Det hjälpte inte att jag sa emot, tösen log brett och upprepade att det var mamma som stod där utanför. "Mommy's inside", försökte jag och pekade. Dorothy vaggade över till sin mamma, konstaterade belåtet att "HERE is mommy!" för att sedan återvända till dörren och utbrista, ännu en gång, "that's mommy!"

Så nu undrar jag. Är tjejen stenpantad eller är detta hennes version av humor?