De flesta är i Queens är väldigt trevliga. De ler mot mig när vi möts på gatan (särskilt om jag har barnen med mig), säger "bless you" om jag nyser (fast på sista tiden brukar folk snarare flytta sig så långt de kan och börja gräva efter ansiktsmaskerna) och önska mig en trevlig dag. Även på Manhattan brukar folk vara artigare och trevligare än vad jag förväntat mig.

Idag kändes det mer som om jag verkligen var i New York. Gick in på 7eleven och hamnade mitt i ett storbråk. Jag försökte såklart tjuvlyssna, men trots att kvinnan skrek väldigt högt på den lilla mannen i kassan kunde jag inte lista ut varför hon var så upprörd. Jag antar att jag missade allt det roliga--när jag kom stod hon mest och skrek hur dum i huvudet han var, och krävde att få veta vem som ägde affären. Ja, och så skulle hon aldrig komma dit igen, såklart. Hon bokstavligen slet sina barn ut ur affären samtidigt som hon talade om för dem (med hjälp av väldigt många bad words) att de aldrig någonsin skulle handla där igen.

Hon avslutade med ett kraftfullt "you can kiss my big, fat, Puerto Rican ass!"

Det får bli dagens citat, tänkte jag.