Jag vet inte om det är ödet eller vad det är, men jag håller på att bli galen här. Det är nämligen tänkt att jag ska åka till Annapolis över helgen och hälsa på Malin, men allting har gått mer eller mindre åt skogen hela tiden.

Redan från början var jag tveksam på om denna helgen skulle passa bra, eftersom Annamarie fortfarande ligger på sjukhus/vårdhem. När jag försökte hinta lite att jag kanske skulle kunna få ta ledigt på fredagen så hintade Dorothy åt andra hållet, att jag skulle få jobba extra mycket eftersom jag inte har någonstans att göra av barnen på eftermiddagarna. Visade sig att den tidigaste bussen jag skulle hinna med om jag jobbade lika länge som vanligt på fredag skulle vara framme i Washington DC 00:45. Till slut frågade jag rakt ut om jag kunde få ledigt på fredagen, och efter några om och men så löste det sig faktiskt. Dorothy sa att hon kunde skicka både John och Dorothy till Angela, och skicka Charlie till fritids. Dessutom hade Charlie ett besök hos optikern inplanerat torsdag eftermiddag, så hon skulle behöva komma hem tidigare från jobb. Alltså kunde jag åka redan torsdag eftermiddag!

Så jag bokade bussbiljett till 17.30, för att vara säker på att hinna till busshållplatsen i tid. Kändes jätteskönt att allt hade löst sig.

Igår upptäckte de att Dorothy hade löss. De är fortfarande inte 100% säkra, men Charles sa att de skulle hålla barnen hemma från Angelas hela veckan. Så helt plötsligt grusades planerna för fredagen. Oroade mig i några timmar, sen kom Dorothy hem och sa att hon tagit ledigt istället--hon kunde behöva en ledig dag ändå, sa hon.

Perfekt. Back on track.

Idag ringde de från optikerns kontor och ställde in Charles undersökning imorgon. Så helt plötsligt har inte Dorothy en bra anledning att komma hem tidigt från jobb imorgon, vilket betyder att hon (i bästa fall) kommer att vara sjukt försenad, som vanligt. Ååååh. Jag blir galen på det här.

Jag sticker 15.30 imorgon i vilket fall som helst.