The Grand Finale
Idag var första dagen jag hade fullt ansvar för alla tre barnen samtidigt. Tack och lov var det "bara" de sista 3,5 timmarna de var hemma alla tre--innan dess var det bara John, Dorothy och jag.
Dagen började lugnt, åtminstone för min del. För Dorothy började den med 15 minuters tyst gråtande vid köksdörren, för mamma hade ju gått hemifrån! Trots att mamma gör detta varje morgon kom det tydligen som en chock för Dorothy imorse igen när mamma tog på sig jackan och gick mot dörren. Traumatiska barndomsminnen det där! Efter 15 minuter hade hon iallafall lugnat ner sig och ville kasta boll med mig. En stund senare åt vi frukost alla tre, sen ritade vi lite, och vid 11-tiden gick vi iväg till parken, vilket tog säkert dubbelt så lång tid som vanligt. Inte bara för att tvååringen har till och med ännu kortare ben än fyraåringen, utan också för att hon stannade eller trillade varje gång hon inte kunde se var hon gick--egentligen har Dorothy en rosa liten mössa som matchar jackan, men eftersom vi inte kunde hitta den imorse lånade hon Charlies mössa, och då den är flera nummer för stor gled den ner över ögonen på henne hela tiden...
Det var riktigt mysigt i parken, med strålande solsken och ovanligt många andra barn. "Mina" barn var överlägset sötare än alla de andra barnen tillsammans. Jag kunde känna mammornas avundsjuka blickar! Vi stannade i parken i flera timmar, och hann i princip bara äta lite lunch innan det var dags att hämta Charles. Naturligtvis däckade Dorothy i soffan bara tio minuter innan vi skulle gå, hon som har varit ett sådant energiknippe resten av dagen. Jag tror hon kände på sig att det var en dum tid att somna, för hon kämpade verkligen för att hålla sig vaken, men till slut blev bara ögonlocken för tunga...
Vid 14.50-tiden var plötsligt alla barnen hemma, och det var då kaoset satte igång. Även om hela huset är fullt med leksaker vill alla leka med just det som syskonet leker med just nu, även om leksaken ratats bara tre minuter tidigare. De är hyfsat duktiga på att jaga upp varandra också, alla tre. Och jag? Jag är någonstans i mitten, och kastar boll med ett barn, spelar game boy med ett barn, spelar xbox med ett barn och målar med ytterligare ett barn... eller var det bara tre stycken de var?
Någon gång under eftermiddagen tänkte jag att det kunde vara en kul idé att försöka få en bild på alla tre syskonen samtidigt. Så här bra gick det...
Dagen började lugnt, åtminstone för min del. För Dorothy började den med 15 minuters tyst gråtande vid köksdörren, för mamma hade ju gått hemifrån! Trots att mamma gör detta varje morgon kom det tydligen som en chock för Dorothy imorse igen när mamma tog på sig jackan och gick mot dörren. Traumatiska barndomsminnen det där! Efter 15 minuter hade hon iallafall lugnat ner sig och ville kasta boll med mig. En stund senare åt vi frukost alla tre, sen ritade vi lite, och vid 11-tiden gick vi iväg till parken, vilket tog säkert dubbelt så lång tid som vanligt. Inte bara för att tvååringen har till och med ännu kortare ben än fyraåringen, utan också för att hon stannade eller trillade varje gång hon inte kunde se var hon gick--egentligen har Dorothy en rosa liten mössa som matchar jackan, men eftersom vi inte kunde hitta den imorse lånade hon Charlies mössa, och då den är flera nummer för stor gled den ner över ögonen på henne hela tiden...
Det var riktigt mysigt i parken, med strålande solsken och ovanligt många andra barn. "Mina" barn var överlägset sötare än alla de andra barnen tillsammans. Jag kunde känna mammornas avundsjuka blickar! Vi stannade i parken i flera timmar, och hann i princip bara äta lite lunch innan det var dags att hämta Charles. Naturligtvis däckade Dorothy i soffan bara tio minuter innan vi skulle gå, hon som har varit ett sådant energiknippe resten av dagen. Jag tror hon kände på sig att det var en dum tid att somna, för hon kämpade verkligen för att hålla sig vaken, men till slut blev bara ögonlocken för tunga...
Vid 14.50-tiden var plötsligt alla barnen hemma, och det var då kaoset satte igång. Även om hela huset är fullt med leksaker vill alla leka med just det som syskonet leker med just nu, även om leksaken ratats bara tre minuter tidigare. De är hyfsat duktiga på att jaga upp varandra också, alla tre. Och jag? Jag är någonstans i mitten, och kastar boll med ett barn, spelar game boy med ett barn, spelar xbox med ett barn och målar med ytterligare ett barn... eller var det bara tre stycken de var?
Någon gång under eftermiddagen tänkte jag att det kunde vara en kul idé att försöka få en bild på alla tre syskonen samtidigt. Så här bra gick det...
Kommentarer
Postat av: mamma
Jag förstår precis hur du känner. Våra barn har alltid också varit sötare än alla andras barn.
Bra jobbat att ni klarade första dagen. Jag är imponerad.
Trackback
