"My country,' tis of thee,
sweet land of liberty..."

Charlie börjar varje skoldag med att sjunga en patriotisk sång. De har en repertoar på en fem-sex låtar, däribland naturligtvis Star Spangled Banner och God Bless America. Ovanstående sång finns också med, och det är den enda av sångerna som Johnny lärt sig, så därför får jag höra den gång på gång på gång...

Man skulle kunna tro att jag skulle bli hjärntvättad och övertygad om att USA verkligen är världens bästa land, men då och då händer småsaker som får mig att inse att vissa saker helt klart kan förbättras.

Imorse stod TV:n på när jag kom upp för att börja jobba. Jag lyssnade bara med ett halvt öra, men plötsligt startade en intervju som jag bara var tvungen att titta på. Kom ihåg att detta var en av morgonens huvudnyheter. Ungefär såhär lät det:

"Berättare: Familjen X kunde inte få det att gå livet att gå ihop med två heltidsarbetande föräldrar, så en av dem var tvungen att stanna hemma. Eftersom mrs X tjänade mer pengar än mr X tog familjen ett radikalt beslut: han stannade hemma, hon behöll sitt jobb! Berätta, mrs X, hur känns detta?
Mrs X *ledsen min*: Det känns jättejobbigt. Att komma hem och se honom i mitt förkläde. (*bild på mannen i förkläde*)
Berättare: Och hur känns det för dig, mr X?
Mr X *generad min*: Det känns jättejobbigt. Att vara hemma här och ta hand om barnen hela dagarna. Det var ett jättejobbigt beslut att ta.
Berättare: Jaa, jag förstår verkligen det. Denna familjen tog alltså ett väldigt svårt och radikalt beslut, blablabla..."
(ungefär här bytte John kanal för att titta på SpongeBob istället)

Detta nyhetsinslag får mig att ställa två frågor:

1. Vad hände med jämställdheten?
2. Hände det verkligen ingenting annat i världen igår?