Our Lady of Hope
Charles och John går på samma skola, en katolsk skola vid namn Our Lady of Hope, som ligger på cirka 20 minuters gångavstånd. Jag har visserligen bara sett utsidan, men jag tror den är ganska fancy--terminspriserna verkar höga, och skolbarnen måste ha skoluniform, inklusive slips. Att det är en katolsk skola märktes ganska tydligt imorse, när jag upptäckte att de hade dekorerat några klassrumsfönster med olikfärgade bokstäver som stavade "SPRING IS NEW LIFE." Gulligt, tyckte jag, tills jag såg fortsättningen på fönstret bredvid: "THANK YOU GOD". Åh. Och skulle man missa det sublima budskapet i fönstret så finns alltid det stora korset på väggen, de två (?) helgonstatyerna, och, just det, det faktum att skolan ligger precis bredvid den katolska kyrkan.
Men nu var det inte så mycket religionen jag skulle inrikta mig på som själva skolan i allmänhet. John går alltså i pre-K, steget innan kindergarten, vilket bara är två halvdagar i veckan. De behöver inte bära skoluniform än, och de verkar mest leka och pyssla. Förutom att de håller på att jobba sig igenom alfabetet, alltså.
Charles, däremot, som precis har fyllt 7, går i skolan till 14.20 varje dag. Visst verkar det som att de också hittar på roliga saker i skolan, men det är inga lätta grejer de håller på med på lektionerna. Nu var det visserligen ett tag sedan jag gick i första klass, men var undervisningen verkligen så avancerad?
Varje fredag har Charlie rättstavningsprov på 10 ord. Förra veckan var det ord som "flute" och "clean", och denna veckan var två av de svåraste orden "little" och "light". Nu är jag inte amerikan, men är inte "light" ett ganska avancerat ord för en sjuåring? Borde inte de lära sig att stava typ "mom" och "dad"?
Dessutom håller de på och lär sig enkel grammatik, som skillnaden mellan see och saw. Visst, för en amerikansk unge hörs det ju säkert om man skulle råka använda fel verbform (som i en av uppgifterna, "Johnny saw/sees/see a pretty butterfly", och Charles valde "sees" framför "see" med motiveringen att annars lät det knasigt) men instruktionerna är ganska avancerade. "Underline the verb in the sentence that talks about the present, and circle the verb that talks about the past". Jag vet inte. Verb? Nutid/dåtid? Borde inte det komma, ja, liksom, senare?
Han läser också små sagor, och kan stava sig igenom lättare ord. Det jag har reagerat mest på är matten. Idag hade han matteläxa som såg ut såhär:
6+5=___
___-___=5
___-___=6
Jag minns inte när vi började med sånt, men inte redan i slutet av ettan väl?
När jag känner att jag börjar förlora tålamodet för att Charles precis har fått 7+5 till 12 genom att räkna på fingrarna, och sedan sitter och räknar på fingrarna igen för att räkna ut 5+7, eller när han håller upp sju fingrar och ska ta bort fem, och gör detta genom att långsamt fälla ner ett finger i taget och räkna dem högt, då tänker jag "hanärbarasju, hanärbarasju, hanärbarasju", och då tycker jag att han är ganska smart igen.
Men nu var det inte så mycket religionen jag skulle inrikta mig på som själva skolan i allmänhet. John går alltså i pre-K, steget innan kindergarten, vilket bara är två halvdagar i veckan. De behöver inte bära skoluniform än, och de verkar mest leka och pyssla. Förutom att de håller på att jobba sig igenom alfabetet, alltså.
Charles, däremot, som precis har fyllt 7, går i skolan till 14.20 varje dag. Visst verkar det som att de också hittar på roliga saker i skolan, men det är inga lätta grejer de håller på med på lektionerna. Nu var det visserligen ett tag sedan jag gick i första klass, men var undervisningen verkligen så avancerad?
Varje fredag har Charlie rättstavningsprov på 10 ord. Förra veckan var det ord som "flute" och "clean", och denna veckan var två av de svåraste orden "little" och "light". Nu är jag inte amerikan, men är inte "light" ett ganska avancerat ord för en sjuåring? Borde inte de lära sig att stava typ "mom" och "dad"?
Dessutom håller de på och lär sig enkel grammatik, som skillnaden mellan see och saw. Visst, för en amerikansk unge hörs det ju säkert om man skulle råka använda fel verbform (som i en av uppgifterna, "Johnny saw/sees/see a pretty butterfly", och Charles valde "sees" framför "see" med motiveringen att annars lät det knasigt) men instruktionerna är ganska avancerade. "Underline the verb in the sentence that talks about the present, and circle the verb that talks about the past". Jag vet inte. Verb? Nutid/dåtid? Borde inte det komma, ja, liksom, senare?
Han läser också små sagor, och kan stava sig igenom lättare ord. Det jag har reagerat mest på är matten. Idag hade han matteläxa som såg ut såhär:
6+5=___
___-___=5
___-___=6
Jag minns inte när vi började med sånt, men inte redan i slutet av ettan väl?
När jag känner att jag börjar förlora tålamodet för att Charles precis har fått 7+5 till 12 genom att räkna på fingrarna, och sedan sitter och räknar på fingrarna igen för att räkna ut 5+7, eller när han håller upp sju fingrar och ska ta bort fem, och gör detta genom att långsamt fälla ner ett finger i taget och räkna dem högt, då tänker jag "hanärbarasju, hanärbarasju, hanärbarasju", och då tycker jag att han är ganska smart igen.
Kommentarer
Postat av: mamma
Det är ju ganska konstigt egentligen - jag menar den höga nivån på undervisningen. De som jag känner, inklusive dig, som gått på amerikanskt college, upplevde det som om de inte hade någon direkt hög nivå. I Sverige början man väl inte med rättstavning förrän i tredje klass? Innan dess är stavningen oviktigt, det viktiga är ATT man skriver.
Postat av: Farfar
Det gick inte att kommentera Kvällens skratt p.g.a. beskedet "not found", så jag säger här i stället att min favorit var "För mycket utlänningar" på resmålet.
Trackback
