Gårdagen gick jättefort, men tisdagen har såklart segat sig fram. Det känns på något sätt som om arbetspassen är mycket kortare när jag jobbar 8.00-17.00 än 10.30-18.30, jag vet inte varför. Den största anledningen till att gårdagen kändes så kort var nog dock att Johnny tillbringade största delen av förmiddagen hopkrupen i mitt knä med sitt Nintendo DS--för då kunde jag passa på att se något annat än SpongeBob på TV för en gångs skull. När vi sedan hade hämtat Charlie, ätit, gjort läxa och byggt ihop lego-skeppet (självklart gick det sönder första kvällen) var det redan dags att gå och lämna pojkarna hos Annamarie, a.k.a. surkärringen.

Idag känns det som om vi har hunnit med så mycket mer. Jag börjar varje tisdag och torsdag med en 25-minuters powerwalk (inte så imponerande som det låter, det är enda sättet att ta sig till Johnnys skola). För en liten fyraåring tar det längre tid att gå, och dessutom brukar vi passa på att stanna i parken på vägen. Johnny ville leka i "den andra parken" idag, så han klättrade runt på diverse träningsredskap och tittade imponerat på alla pensionärer och yngre muskelknuttar som svepte förbi för att göra några hundra armhävningar eller volt-saker.

När vi kom hem hann vi äta, titta på TV, måla, skriva ord, spela spel och spela lite Nintendo DS innan vi gick och hämtade Charlie. Pojkarna jagar såklart upp varandra, och det blev en rätt så vild eftermiddag, fram till sådär kvart i sex när Charlie helt självmant föreslog att vi skulle rita lite. Så vi satte oss och ritade i diverse målarböcker, riktigt lugnt och mysigt var det. Sedan kom Dorothy hem från jobb, och då blev det kaos igen. Det hade varit trevligt om Dorothy och Charles någon gång hade fått se att jag faktiskt kan få dem att vara lugna och stillsamma.

Till middag åt vi corn beef, som jag hållit på att koka i tre timmar. Nåja, den skötte sig ganska bra själv, men jag är ändå lite stolt över mina irländska matlagningskunskaper ;)