Strax innan 8.00 tog jag mig till jobb, det vill säga upp till köket. Dorothy verkade vara helt frisk idag, mamman tog henne till barnvakten runt 8.15. Charles hade redan åkt till jobb, och Charles till skolan, så efter 8.15 var det bara John och jag. Vi åt frukost, tittade lite på TV och spelade Nintendo DS fram till halv tio-tiden, då vi gick ut till parken. Parken var ett ganska misslyckat val, för det dröjde inte så länge innan det började regna, och även om vi inte frös så var vi helt ensamma i parken. Det blev ett kort besök, och sedan gick vi hem och värmde oss. John fick varm choklad och en yoghurt som snacks (hittills har jag varit jätteduktig och matat barnen med frukt och yoghurt istället för kakor och liknande som snacks), och sedan jobbade vi med hans läxa--att skriva stora och små Q:n. Jag älskar att göra enkla läxor! Vi hade en liten pyttedisput när jag tyckte att han skulle försöka skriva åtminstone två Q alldeles själv, utan att jag gjorde prickar först han kunde följa. Tydligen är det bara så de gör i sina läxor, vilket jag tycker är ganska idiotiskt. Ska han alltid behöva ha prickar att följa när han ska skriva sina bokstäver? Jag fattar väl också att man måste börja någonstans, men om han ska skriva en 30-40 Q:n så kan han väl åtminstone försöka göra några stycken på egen hand. Pedagogisk som jag är har lilla Johnny sedan fyllt bägge sidorna i skrivboken samt insidan av hela målarboken med stora Q:n, alldeles på egen hand. Om han får skit från fröken för att han har gjort för många i skrivboken så tar jag det på mig!

Efter läxan spelade vi spel. Hungry Hippos är ett väldigt enkelt spel, som ändå inte är helt enkelt att vinna. Men vet ni vad som är svårare än att vinna? Att INTE vinna. Som tur är spelade jag med en fyraåring. 21 små kulor var där, och han misstänkte aldrig något de gånger han fick 8 stycken och jag sa att jag bara fick 7--han räknar inte så snabbt. Ett tag funderade jag på att faktiskt vinna en omgång, eftersom han var så söt och gav mig tips och tyckte synd om mig för att jag förlorade hela tiden. Men så råkade jag låta min flodhäst äta upp den första kulan, extrakulan, och han blev så besviken att jag lade alla vinstplaner på hyllan. Mot slutet envisades han med att jag skulle ha två flodhästar och han bara en. När han ändå vann insåg han att han är världens bästa, inte bara på Hungry Hippos utan på alla spel. Och det är ju så det ska vara.

Vi spelade oss igenom alla brädspel i huset, lyssnade på barnsånger, och spelade lite mer Nintendo. Det är väldigt enkelt att imponera på barn. Redan första dagen visade jag mina talanger med deras Tetris, och igår på Walmart's slog jag publiken med häpnad med min Guitar Hero-talang. Det är skönt att jag får ha några talanger, nu när jag har visat mig vara så usel på alla brädspel.

Halv tre gick vi ut till busshållplatsen för att hämta Charlie, och sen gick vi hem för lite mer mat. Charlie tappade sin lösa tand, och det tyckte han var roligt, men annars hängde han mest med huvudet hela eftermiddagen. Jag frågade såklart vad det var som var fel, men han bara nekade till allt jag föreslog. Först en timme eller så senare, mitt i läxorna, erkände han att han hade ont i magen och mådde dåligt. Jag stoppade honom i säng, och trots att jag egentligen skulle ha lämnat över barnen till deras farmor klockan fem var jag fast med båda pojkarna tills Dorothy kom hem 18.20--självklart var farmodern, a.k.a gnällkärringen, också sjuk. Så min första arbetsdag har jag redan brutit mot kontraktet jag skrev på att inte jobba mer än 10 timmar! Fast det var såklart inte Dorothys fel, farmodern ringde vid fyratiden och då satt Dorothy i möte, så när hon fick meddelandet vid fem var det inte mycket annat hon kunde göra än att börja ta sig hemåt.

På kvällen piggnade Charlie till lite när han fick medicin i sig, och nu när han hade duschat var han nästan lika livlig som vanligt. John blev helt galen när Dorothy kom hem, han som har varit så lugn och snäll hela dagen, men han hade väl saknat sin mamma såklart.

Jag drog mig tillbaka ner hit och gjorde min plikt och uppdaterade bloggen, laddade upp en massa bilder, osv. Jag hoppas det uppskattas efter förtjänst nu... tänk så många Lost-avsnitt jag missat ;)