I fredags var det dags! Cirka 9.30 skulle the Stravalles komma och hämta mig på skolan, så självklart började jag bli nervös flera dagar i förväg. Inte blev det bättre av att bussarna till flygplatserna och närområdet gick redan 9.15--vi var bara en 5-6 stycken som var tvungna att sitta och vänta på att bli hämtade. De hade varnat mig för att de antagligen skulle bli sena, och nu i efterskott är jag förvånad att de dök upp redan 10.15.

Dorothy var den enda som kom in och hämtade mig; Charles satt i bilen med John och Dorothy, och Charles var i skolan (det är inte mitt problem att de döpt barnen efter sig själva!) Så jag fick egentligen bara hälsat ordentligt på henne, vilket jag antar kan vara både bra och dåligt. Jag gled in i bilen, och barnen var mer eller mindre upptagna av Aristocats, så jag pratade mest med Dorothy under den låånga bilresan.

Det som kändes mest negativt under dagen var när de körde in om Aunt Ednas lägenhet för att hämta hennes post--Dorothy och Charles gick in, och tog John med sig eftersom han behövde gå på toa. Vad gjorde den lilla 2åringen som insåg att mamma lämnat henne ensam i bilen med en främling? Självklart började hon gråta. Ingen hysterisk gråt, tack och lov, men ett stillsamt litet snyftande som höll i sig i sådär 20 minuter, tills mamma kom tillbaka. Naturligtvis dög inte främlingen till att trösta henne, det kunde jag ha räknat ut på förhand.

När väl bilen var fullsatt igen kändes det bättre. Vi körde och åt lunch på en restaurang, jag åt en Ceasarsallad och de andra åt fisk, eftersom man inte får äta kött på fredagar under fastan. Jag kom bra överens med dem från början, men de kändes lite reserverade och överöste mig inte direkt med frågor.

Väl hemma visades jag runt, och när vi hade hämtat Charles på skolan packade jag upp mina väskor. Jag kom riktigt bra överens med både Charlie och Johnny från början. Båda barnen är väldigt väluppfostrade och hjälpsamma. John frågade mig flera gånger om det var absolut säkert att han inte skulle hjälpa mig att bära min resväska, och Charles var jättegullig mot mig från början, och frågade mig massvis med frågor om min familj.

På kvällen åt vi hämtpizza, och jag drog mig tillbaka ganska tidigt, vilket behövdes efter en lång och jobbig vecka.

Dagens citat:
(John kom och visade vad han håller på med i skolan just nu--alfabetet, att skriva bokstäver och komma på ord till varje bokstav. Han, Charles och jag började hitta på ord till olika bokstäver.)
Charles: "Can we do A? I've got a great one for A!"
Jag: "What?"
Charles: "Alexandra!"
Jag: "Oh, yes, that's a great one!"
John: "I've got a great one for A! Alexandroh!"
Jag: "Oh, yes, that's a great one. I've got a great one for J! John!"
John: "Hihi!"
Jag: "Let's do C. I've got a great one for C."
Charles: "What?"
Jag: "Charles!"
Charles: "Ooooh."


Dagens gulligaste var helt klart mina välkomstpresenter!