Mitt när jag satt och skrev blogginlägg så stängdes min dörr mycket, mycket långsamt. Jag sa "hello?" men fick inget svar. Misstänkte att det kanske var Charles som tyckte jag spelade för hög musik eller något--såvitt jag visste var han den enda som var hemma. Onödigt otrevligt att inte svara, tänkte jag.

Några minuter senare öppnades dörren mycket, mycket långsamt. Denna gången såg jag att det var den här lilla tjejen som tittade in:



Helt ensam på nedervåningen var hon, sötnosen, medan pappan var i duschen. Det tyckte jag inte hon skulle behöva vara, så självklart fick hon komma in och kasta lite boll med mig. Alltid roligt med oväntat besök.