Dagen började jättebra. Johnny sov fortfarande när Dorothy och Charles gick till jobb 8.00, så jag lät honom få lite sovmorgon till 9.00, eftersom han inte kan klockan och därför inte kan skvallra. Charles vill nämligen alltid att jag ska väcka honom direkt om han fortfarande sover, så att det inte händer en olycka i sängen. Men med tanke på att jag hörde dem springa omkring däruppe till 23.00 igårkväll så var jag beredd på att tvätta lite sängkläder för att ungen skulle få lite sömn.

Så uppstigning 9.00, sedan frukost och mys i soffan. Med untantag från ett meningsutbyte om tandborstning (där jag var tvungen att berätta fler skräckhistorier om alldeles svarta tänder som gör ont, ramlar ut och aldrig kommer tillbaka) var det väldigt lugnt och mysigt. Efter det tittade vi på teve--vi såg Dr. House och Mr. Weasly jaga hundvalpar i 101 Dalmatians, och sen såg vi några avsnitt av iCarly, som Johnny av någon anledning tycker är jättekul. Inte mig emot. iCarly riktar sig mer till folk i 13-årsåldern, och är alltså mycket roligare än SpongeBob och Dora the Explorer.

Det har regnat i stort sett hela dagen, så vi höll oss inomhus. Vi lekte med tåg, tränade bokstäver, lyssnade på musik, mötte upp Charlie på busshållplatsen som vanligt 14.30 (och stod i regnet tills bussen dök upp 14.49...) och åt lunch. Sedan började Charlie, alldeles självmant, att göra sin matteläxa. Kan ha berott på att teven var avstängd. Eftersom jag inte behövde tjata på honom om den så trodde jag att det skulle vara SO EASY att få honom att göra resten... ibland är jag så naiv.

Vi satt i över en och en halv timme med resten av hans läxor. Först var det matteläxan som skulle kollas, och den extremt envisa sjuåringen blev sur när jag bad honom räkna om talen han hade räknat ut fel. 10-7 var visst det 5, 12-4 var visst det 9, osv. Det var jag som var korkad och irriterande som inte fattade det. Efter matteläxan var det en stencil han skulle göra, som gick riktigt smidigt och lätt. Och sen var det dags för hans spelling words... Boy, mouse, toy, should, town, father, women, horse, people... tror det var alla. Han skrev om och skrev om, och blev surare och surare (på mig!) för att han aldrig fick alla rätt. Efter ett tag slutade han prata, och satt bara, högröd i ansiktet, och surade över varenda bokstav. När han väl hade lyckats få in alla orden i huvudet försökte jag ge honom en kram, och då började han sparka och fäkta och gick och satte sig i fåtöljen under en filt. Charlie blir aldrig rasande och högljudd som Johnny blir, han blir bara tyst och sur. På många sätt är det mycket skönare, men å andra sidan märker man inte riktigt när det går över, heller.

Så man kan väl säga att dagen gick från jättebra till kaos, ungefär. Skönt att det är fredag imorgon. Och sen på lördag kommer Malin! Kommer uppväga flera veckors barnbråk och tristess, känner jag.