Jag försöker, i största möjliga mån, att undvika att ljuga för barnen. Vill ju inte att de ska få för sig att det är okej. Så ibland när de frågar saker är jag alldeles för ärlig. Oftast beror dock min ärlighet på att jag inte tänker mig för, utan svarar impulsivt på deras frågor, utan att först fundera på vad deras föräldrar eller lärare hade svarat på samma frågor.

Sedan jag kom hit har jag därför bland annat förklarat evolutionsteorin, talat om för Johnny att han borde sluta gå runt och längta tills han fyller 100 (på ett väldigt finkänsligt sätt!), upplyst Charlie om att man inte måste vara gift för alltid även om man en gång gift sig, samt delat med mig av andra livsviktiga kunskaper.

Och igår, när jag för en gångs skull försökte mig på en vit lögn lyckades jag sabba alltihop ändå! Vi satt och ritade, och inspirerad av julsångerna Charles satt och sjöng på ritade jag en sned, något missbildad jultomte med oproportionellt korta ben och svarta prickar till ögon (det bästa med att passa barn är att de blir så imponerade över allt jag gör bättre än dem, oavsett hur kasst det är). Vi diskuterade färgval och färglade honom tillsammans, och när jag höll med Charles om att mössan alltid är röd frågade han mig plötsligt om jag någonsin träffat jultomten.

"Klart jag har", svarade jag utan att tänka.
"Vadå, har du pratat med honom? Känner du honom?" ville barnen veta. Till mitt försvar så var jag upptagen med att hålla mig innanför linjerna av tomteluvan.
"Jaa, jag har träffat honom flera gånger. Jag pratar alltid med honom när han kommer till jul och ger mig julklappar", fortsatte jag innan jag insåg hur tallriksstora ögon barnen hade fått, och kom ihåg att jag är i USA och att tomten kommer på natten när barnen sover här. Hoppsan. Så jag fick förklara att i Sverige så kommer tomten redan på julafton till barnen, och att de faktiskt får träffa honom. Pojkarna tyckte att detta var väldigt orättvist.

Tur att det är ett halvår till jul. Med lite tur hinner de glömma bort alltihop. Och med lite tur så tar jag lärdom av detta och börjar tänka efter innan jag pratar. Snart sabbar jag väl Jesus också...