Pratade med Dorothy nu ikväll när hon kom hem från jobb, och nu känns det mycket bättre. Framförallt eftersom hon inte heller vill flytta ut till strandhuset. Hon hade snarare tänkt sig att ta ut sin sommarsemester i fredagar eller måndagar, och tillbringa långhelgerna på stranden, men för att undvika ett tredje världskrig (hennes ord) så har hon gått med på att testa att bo där en vecka och se hur det fungerar att pendla till jobb därifrån.

Bara det fick mig att må bättre. Hon försäkrade mig också om att de skulle försöka lösa det så att det blev smidigt för mig också, särskilt när min familj kommer och hälsar på (de säger hela tiden "dina föräldrar", men de utgör faktiskt bara 50% av besöksskaran). Sedan fortsatte hon med att påpeka att om hon tar ledigt och får långhelger så får ju också jag det. Hon hintade till och med om att jag kanske kunde få bo här huset ensam över helgerna, om jag hellre ville det. Eh, jatack!

Visst, detta är hennes sida av saken, och även om hennes version låter mycket, mycket bättre så förstår jag ju att även Charles måste få bestämma lite. Men åh. Jag tycker bara så mycket bättre om henne, idag mer än någonsin.