Resten av dagen var också ganska hopplös. Barnen fick Nintendo Wii av sin morbror Frankie, och har roat sig med det hela eftermiddagen. Strax efter fyra sa Charles att han skulle åka och hälsa på sin mamma "en stund". Jag frös till direkt. Hade redan hört att Dorothy skulle komma hem sent. Ville inte jobba hela natten, thank you very much. Så jag frågade försiktigt hur sent jag skulle jobba till ikväll.

"Du har redan slutat", informerar han mig. "Frankie kom ju hit. Han tog över. Du slutade när han kom hit."

Frankie kom hit strax efter 11 imorse. Så sedan dess har jag alltså inte jobbat? Tack. Tack så hemskt mycket. Trevligt att man får veta. Trodde han att jag sprang efter barnen för skojs skull? Kunde ju gått till stranden istället för att titta på när de spelade wii i flera timmar.

Så nu är jag ledig på riktigt. Barnen passas av sin rök-stinkande morbror, som druckit minst en 6-7 burkar öl idag.

Frihet.