Big Charles knackade på min dörr för en stund sedan. Sa att han köpt pizza, frågade om jag ville ha. Jag var varken hungrig eller sugen, men man får ju passa på. Visade sig att han faktiskt köpt två pizzor denna gången. Jag var väldigt imponerad, både över inbjudan och mängden pizza. Tvingade i mig en slice av ren tacksamhet.

Konstigheterna slutade inte här. Visade sig att de har hyrt in nån lokal tjej, en annan barnvakt, som ska komma hit 16.30 imorgon så att jag inte behöver jobba för många timmar. Vet att jag borde vara tacksam, men det känns ändå som om jag blir utbytt. Dorothy och Charles lät dock väldigt uppriktiga när de försäkrade mig om att de bara tänkte på mitt eget bästa, att de inte ville kedja fast mig här. Charles frågade mig dessutom om jag hade kollat in området här, och tipsade mig om var det finns barer. Det kommer alltså från de som druckit alkohol till maten (alla tre-fyra gånger vi ätit tillsammans) mitt framför ögonen på mig, utan att fråga mig om jag vill ha. Även efter att jag fyllde 21.

Fan ta dem. Varför måste de vara så trevliga och tillmötesgående nu när jag mer eller mindre bestämt mig för att jag vill åka hem?