Det mesta jag säger är delvis oseriöst. Jag försöker ofta vara rolig. Men jag tror jag borde sluta med det nu, för det är aldrig någon som fattar. Idag, t.ex, kom en av grannarna ut och rastade sin hund bakom huset. Barnen blev förstås överförtjusta när det dök upp en hund, och vi klappade henne ett tag. Jag var jätteartig och ställde intresserade frågor om hunden (mitt första vuxna samtal på hela dagen), och kvinnan besvarade min artighet med att kalla mig den lataste baseballspelaren någonsin (med väldigt spydigt och överlägset tonfall). Bara för att jag satt ner och kastade bollen till Charlie. Försök själv att stå upp i timme efter timme och kasta en plastboll som han träffar en gång av fem!

Jag svalde mina spydiga kommentarer (hon är ju trots allt Stravalles granne) och koncentrerade mig på hunden istället. Som började kissa mitt framför fötterna på mig. "Åh nej, mitt på vår baseball-plan", skojade jag. Som svar fick jag ytterligare en överlägsen blick, och ett iskallt: "Ja, men hon förstår ju inte det, fattar du väl."