Dagen började jättebra med sovmorgon för min del. Tog pojkarna till stranden vid 10.30 (Dorothy stannade hemma med Charles) och passade på att ha lite intensiv simundervisning med dem, en i taget, medan den andra hade vanlig, tråkig, simlektion. Väldigt skönt att bara behöva ha koll på ett barn i taget! Vi simmade utan flytväst och allt möjligt. Drog med dem ut på djupt vatten så att de skulle inse att de faktiskt inte kan simma. Bättre att de inser det när jag är inom räckhåll, tänkte jag.

Efter Johnnys simlektion tog slut la vi oss ner på handdukarna lite och torkade. Pojkarna blev snabbt misstänkt tysta och stilla, så då täckte jag över dem med handdukar och passade på att sova lite i solen. Älskar att sova på arbetstid.

När vi kom tillbaka till huset uppvaktade jag Johnny. Han fick ett hemmagjort kort (ritat med kritor, det ni!), en linjal med en massa flaggor på, och en egen kortlek med alla presidenter på baksidan. Han blev jätteglad.

Pojkarna lekte med sina kompisar ett tag, och Dorothy och jag tittade på, byggde sandslott, och tog det allmänt lugnt. Vid fyratiden gick vi tillbaka till stranden där de hade sim- och löpningstävlingar. Barnen deltog inte i simtävlingarna (eftersom, tja, eftersom de faktiskt inte kan simma), så vi stod på stranden bland miljoner människor och svettades i över en timme fram till löpningen började. Det var mer underhållande. Dorothy fattade inte själva poängen med att springa, och vägrade lämna pappa Charles ben. Johnny och Charlie kom i mål bland de sista i sina heat, och var uppriktigt förvånade och sura över att de inte vann.

Efter avslutade tävlingar var det prisutdelning. Simningen var först ut. Eftersom alla barn var uppdelade efter kön och ålder simmades inte mindre än 24 heat. Alltså 24 prisutdelningar. Sammanlagt 72 pristagare. Sjukt drygt. Sedan samma sak med löpningen. Och sen skulle alla barn ha korv. Vid det laget var det dessutom kallt! Jag fick inte ens nån korv. Charles satt lugnt och belåtet i sin solstol, lekte med sin Blackberry, och lät mig ta hand om barnen och styra upp allting. Ta hand om allt, i princip, utom när det var dags att gå hem. Tre timmar stannade vi där. Drygaste eftermiddagen på länge.

Mer uppvaktning för Johnny när Dorothy kom hem. Till och med tårta--halv tio på kvällen, och jag blev inbjuden!

Så trots sovmorgon blev det en väldigt lång dag. Men Johnny hade en bra födelsedag iallafall, och det är väl det som räknas?