Har haft så bra timing hela helgen i Washington. Tåg och bussar som kommer precis när de ska, events som börjar precis när vi kommer, osv. Här i strandhuset är det dock sämre med timingen. I eftermiddags kände jag mig som en dålig au pair och släpade ut barnen för tillbringa lite kvalitetstid med dem. Vi byggde sandslott tillsammans i en hel timme, och sen tog jag med mig Dorothy in i huset så att jag kunde ta en kort toapaus utan att behöva oroa mig för vad hon gör. Två sekunder efter att jag stängt badrumsdörren kommer Charles hem. Han möts av en tvååring som springer runt i huset, och två pojkar som leker i sanden utan tillsyn utanför en stängd nätdörr. Fem minuter tidigare och han hade mötts av en väldigt flitig, pedagogisk och hängiven au pair.

Charles samlade ihop barnen och körde iväg för att hämta Dorothy. 15 minuter efter att de åkt tittar en av deras vänner in med sin dotter. Gissa vem som fick underhålla henne (och hennes treåring!) i nästan en och en halv timme, tills Stravalles kom hem? Just det. Dålig timing igen.

Nu lagar de mat där nere tror jag. Ska bli intressant att se om de frågar mig om jag vill ha.