Allting har varit så fruktansvärt segt idag. Tyckte resten av veckan gick ganska fort, ändå, men idag gick tiden så sakta att det kändes som ytterligare en hel vecka, inte "bara" 11 timmar. Det var mulet och tråkigt idag, och regnet hängde i luften, så det blev inga bollsporter i morse och det blev inget strandbesök. Istället har det blivit väldigt mycket Wii. Finns inte så mycket annat att göra när man inte kan vara ute.

Fotar barnen väldigt mycket. Börjar inse hur mycket jag kommer att sakna dem. Inte att behöva passa dem 11-12 timmar om dagen, men själva barnen. Tycker så synd om dem. Undrar vem som ska mata dem, lära dem att säga "please" och "thank you", lära dem att det inte funkar att skrika till man får som man vill, och visa dem hur normala vuxna människor agerar. Jag hoppas--för barnens skull och inte för deras föräldrars--att deras nästa au pair är vettig.