För några månader sedan åt familjen Stravalle spagetti en kväll. Morgonen därpå var vasken full av spagetti. Jag var redan då väldigt trött på att de inte kan plocka undan efter sig själva, så jag lät bli att plocka undan den där spagettin. Tänkte att de kunde få städa när de kom hem från jobb. Det var bara det att de inte gjorde det. Spagettin låg kvar. Så jag lät den vara, av ren nyfikenhet.

Jag har en glad nyhet till alla som hatar att städa spagetti ur vasken: Låter man den bara vara tillräckligt länge så torkar den till slut, bryts i småbitar, och ramlar ner i avloppet alldeles av sig själv. Antar att det var det Charles och Dorothy visste redan från början. Det var väl bara jag som var korkad och inte fattade att det var med flit som de inte städade, att det hade varit slöseri med tid att plocka undan och slänga den där spagettin, eftersom den skulle försvinna av sig själv så småningom ändå.

Denna veckan har jag påbörjat ett nytt experiment.

När jag kom ner i vardagsrummet i måndags morse låg det en använd blöja på det lilla sidobordet. Det låg också en använd blöja i strandväskan. Inte i en plastpåse eller så. Bara nedslängd i strandväskan. Den blöjan slängde jag. Jag vet att de var på stranden i lördags, möjligtvis även i söndags. Med lite tur var blöjan i strandväskan under 24 timmar gammal. Blöjan på sidobordet vet jag inte hur länge den har legat där. Men för rättvisans skull kan vi väl säga att den var bara några minuter gammal, i måndags morse när jag började jobba.

Den här bilden tog jag i eftermiddags, onsdag eftermiddag.


Ibland är det ganska intressant att bo i en svinstia, trots allt.