Min värdmamma ringde precis och frågade om jag var hemma. De är på väg tillbaka från ett dop på Long Island, och hon frågade om jag ville att de skulle hämta upp mig på vägen. Vad snällt, tänkte jag, då slipper jag ju åka buss. Sparar $2.25 och slipper släpa alla väskor till busshållplatsen. Perfekt.

Sen kom jag på att jag frågat min värdpappa i fredags morse om de kunde hämta mig på busshållplatsen vid strandhuset nu ikväll. Han försäkrade mig om att de skulle vara hemma hela dagen, och att jag bara kunde ringa när jag hade 10 minuter kvar av bussresan, så skulle han se till att vara där och hämta mig, oavsett när jag kom.

Alltså var det tur att jag är såpass lat och seg att jag fortfarande är här. För ja, jag hade nog verkligen varit dum nog att ta honom på orden, och då hade jag stått där nu, på en busshållplats ute i ödemarken.