I torsdags morse började arbetsdagen med att Charles körde mig och barnen till kontoret i Jamaica, där jag äntligen kunde skaffa mitt social security nummer. Förutsatt att det inte blir några problem med processen nu så kommer jag inom två veckor att kunna öppna ett bankkonto och slippa släpa med mig kontanter överallt. Dessutom kräver vissa klädaffärer ett SSN om man ska få medlemskort, så det är alltid bra att ha...

Att skaffa ett SSN var hur enkelt som helst jämfört med att skaffa ett amerikanskt visa (igen, förutsatt att det inte uppstår några problem nu...) det vill säga, när man väl tagit sig till rätt kontor. Hade redan skrivit ut ansökningspappret och fyllt i det hemma, men det enda man behövde fylla i var i princip namn och adress, samt var man är född. Jag behövde inte ens försäkra dem om att jag inte deltagit i judeförföljelserna i 30-talets Tyskland (vissa delar av visa-processen känns ganska löjliga ibland).

Kontoret var, såklart, överfullt av människor, men kön rullade på ganska snabbt. Vi kom dit prick 11, och redan 11.25 var jag framme vid luckan, och sedan tog det bara runt 5 minuter innan mannen i luckan tryckt färdigt på datorn och jag kunde gå därifrån. Det enda han frågade mig var om jag ville ha hela mitt namn på kortet, eller om det räckte med för- och efternamn, så det var inga svårigheter. Men tydligen måste de få bekräftat att jag verkligen kom till landet den 2 mars, för av någon anledning fanns jag inte i deras register än. Charles påstår att det bara ska ta två veckor innan de är uppdaterade med alla nyinkomna, så jag vet inte riktigt vad som har hänt.

Men jag håller tummarna för att allt ska gå bra och att jag får mitt SSN snart så att jag (äntligen) kan skaffa ett bankkonto. Kommer ju inte direkt kunna betala för alla resor och liknande med kontanter...