På väg ut till huset idag stannade vi och åt på McDonald's, och efter maten lekte vi i över en timme på inomhuslekplatsen. Charlie och Johnny sprang omkring som vildar, då och då tillsammans med andra barn, medan Dorothy till att börja med inte kunde ta sig högre upp än första avsatsen. Efter att några gånger ha blivit puttad/dragen upp av snälla storebröder fick hon till tekniken riktigt bra, och lyckades häva sig upp till avsatser i höjd med hennes egen haka. (Ja, jag är imponerad)

När hon väl hade kämpat sig upp tog det bara några sekunder att åka rutschkanan ner, sedan var hon tvungen att börja om från början. Varje gång hon klättrat upp till första avsatsen stannade hon upp, såg sig omkring och frågade, med väldigt förvånad röst "where's the slide?" När hon sedan tagit sig upp till tredje avsatsen skrattade hon förtjust, pekade och ropade "the slide!" Varje gång. Måste vara underbart att vara två år gammal och bli lika lycklig och förvånad varje gång.