Charles gick inte till jobbet idag. Det spelar egentligen ingen roll för min del om han är iväg på jobb eller om han ligger på sitt rum och kollar på TV hela dagen, jag jobbar ju ändå. Dessutom var han jättesjysst och körde mig till postkontoret, väntade där med pojkarna i nästan en timme tills jag var klar (allting är så segt här) och körde mig runt i Forest Hills på vägen hem för att visa mig de lite finare områdena. Det bästa med detta? Vi körde redan innan fyra och var inte hemma förrän närmre halv sex. Att fixa privata ärenden på betald arbetstid (och dessutom få skjuts dit och hem!) är lyxigt!

Problemet är bara att när vi väl kom hem igen (jag skulle ha slutat 17.00) försvinner Charles upp på övervåningen och lämnar mig där nere med alla barnen. Jag tror inte att han menade att jag skulle fortsätta passa dem, men det förstår ju inte barnen. De hängde efter mig som en svans, och när Dorothy kom hem tog hon bara Charlie med sig till Taekwondon. Helt logiskt borde Johnny och Dorothy därför vara Charles ansvar nu. Men nejdå. De springer runt mig och klättrar på mig och lämnar mig inte i fred en sekund. John försvann för nån minut sen, tyckte väl att jag var tråkig som bara satt här och skrev. Dorothy däremot busar runt i min soffa just nu och pratar med sig själv--hon är åtminstone lättpassad.

Jag hoppas att det inte blir så här varje gång jag är ledig för att Charles är hemma. Isåfall får jag helt enkelt fly huset så fort jag får ledigt!