Nu, 32 timmar senare, tror jag att jag är mogen att berätta om den mest misslyckade idén jag fått under min tid som au pair. Vad är det för mening med att ha en blogg om man inte har självdistans och avslöjar sina mest korkade tilltag för alla som är intresserade? Okej, redo?

Igår startade jag en eldsvåda i familjen Stravalles mikrovågsugn. Tänk 10 centimeter höga lågor, rök, och den härliga doften av smält plast. Tänk sedan dit en storögd fyraåring som bevittnade alltihop, och vars andra kommentar (efter "Aaah! Fire!") var "I'm gonna tell mommy!"

Hur jag lyckades? Tja, hade huvudet under armen som vanligt. Johnny åt choklad och klagade över att den var för hård, så jag tänkte helt enkelt stoppa in chokladbiten i mikrovågsugnen några sekunder och mjuka upp den litegrann. I den mån att jag över huvud taget tänkte tanken "är detta verkligen säkert?" så övervägde jag bara om plasten runt chokladen skulle hinna smälta, och bestämde mig för att 5 sekunder inte skulle ge något särskilt resultat.

Plasten smälte inte. Aluminiumfolie-biten som var virad runt chokladen under plasten fick däremot direkt några ganska höga lågor att dyka upp inne i den lilla mikrovågsugnen (okej, då smälte plasten). Som tur är hade jag bara ställt timern på 5 sekunder, så när den väl var färdig slocknade lågorna ganska snabbt, men inte innan John och jag fått dagens chock. Hade det nu bara varit jag där så hade incidenten kunnat stanna mellan mig och mig själv, men olyckligtvis tyckte fyraåringen att det var dagens häftigaste händelse så jag var tvungen att ringa Dorothy och skrämma upp henne lite innan John hann berätta sin version.

Mikron fungerar fortfarande och det syns inga spår från den lilla eldsvådan. Det skulle kunna vara en nyttig erfarenhet och en varningssignal till mig att ta det lugnt och tänka efter innan jag gör någonting, men självklart inte.

Idag åkte Charlie med sin klass till banken. De fick växla in småmynt och träffa en riktig pirat ("han hade ett riktigt svärd men han hade slagit in det i folie så att han inte skulle skada sig på det!") De fick också varsin jo-jo med sig hem.

Jo-jon var såklart eftermiddagens roligaste leksak. Till och med jag tyckte det var rätt kul att se om jag fortfarande kunde. Charlie, lugn och stillsam som vanligt, kravlade runt på golvet och försökte få tag i jo-jon medan jag lekte med den. Han tyckte det var jätteroligt. Tills jag tappade jo-jon rakt på hans läpp och gav honom en riktig fläskläpp.

Dagens fråga: Vad är värre än att tappa en jo-jo på värdfamiljens sjuåring och ge honom en tjusig fläskläpp dagen efter att du nästan satt eld på deras hus?

Jo, om du tappar en jo-jo på värdfamiljens sjuåring och ger honom en tjusig fläskläpp (dagen efter att du nästan satt eld på deras hus) och dina värdföräldrar precis har kommit hem och står två meter bort och ser alltihop.

Ridå.