Igår var det dags för au pair-möte på American Museum of Natural History. Tyckte redan från början att det var ett lite udda ställe att ha ett möte på--hur mycket umgås man egentligen på ett museum? Förra mötet spelade vi biljard, och då hade man ju möjlighet att prata med alla andra (två) au pairer där, men jag misstänkte att det inte skulle bli så mycket nya bekantskaper från en tur på ett museum.


Gissa vad? Jag hade rätt. När jag kom dit stod min LCC, Jessica, utanför ingången och pratade (tyska) med några au pairer jag inte träffat innan. I rättvisans namn måste jag säga att hon presenterade mig för dem, och frågade om jag tänkte gå in. Tja, ja, eller va? Måste man inte gå in? Nej, tydligen hade ingen annan direkt tänkt gå in, berättade Jessica och skrattade lite. Sedan vände hon mer eller mindre ryggen åt mig och fortsatte sitt tyska samtal. Det hela var väldigt värdelöst. Efter en stund gav jag upp och började gå därifrån. Innan jag hunnit mer än ett kvarter ringde Felicitas och frågade var jag var. Hon hade precis gått in på muséet, ringt Jessica, och fått höra att alla redan gått därifrån, inklusive Jessica själv. Så jag vände om och gick in på muséet och träffade henne, så det blev något slags "möte" ändå.

Förresten så var jag så irriterad på Jessica och alla oartiga tyskar att jag var ännu mer otrevlig mot själva muséet. Ställde mig nämligen i biljettkö för att höra vad det kostade att gå in--var inte särskilt sugen på att gå på museum alls, särskilt inte som det var strålande solsken och upp mot 20 grader utanför. Mannen i kassan sa att inträdet föreslagsvis kostade 15 dollar. Ja, man fick alltså själv välja hur mycket man ville betala. Ville jag bara betala, tja, en dollar, så gick det bra, men han föreslog 15, sa han. Jag gav honom en dollar.

Muséet var ganska värdelöst. Det kändes som om det mesta var fejkat och plastigt, och utställningarna var inte särskilt intressanta. Där var åtminstone inte särskilt mycket folk. Undrar om det var Palmsöndagen eller det fina vädret som lockade undan flest potentiella besökare?


Vi gick runt ett tag och tog lite bilder, när vi ändå var där fick man ju passa på... tror inte jag kommer gå dit igen, nämligen. Efteråt gick vi en runda i Central Park, och sen åkte jag hem från 59 Street igen, samma underbara väg som i lördags. Denna gången visste jag åtminstone vilka tåg som tillfälligt inte gick från vilka stationer. Tog mig bara 1,5 timme att åka  hem och då åkte jag inte fel en enda gång.