Finns ljusglimtar också, som tur är. Har fått en idé som jag faktiskt tror är en bra idé, nämligen att lära Johnny att torka sig själv efter toalettbesök. Trots allt så börjar han Kindergarten till hösten och vet inte om lärarna är så pigga på att komma springande när han ropar "poopie time!"

Det var bara andra gången idag, så vi tränade på att vika ihop toalettpappret lite snyggt sådär. Långsamt och pedagogiskt vek jag en fyrkant, och Johnny gjorde stora ögon. "Wow, that's perfect!" utbrast han. Tog försiktigt tag i yttersta kanterna med fingerspetsarna när jag räckte den till honom, försiktigt försiktigt så att han inte skulle förstöra den. Nästan vördnadsfullt.

Och så torkade han rumpan med den och släppte ner den i toastolen.

Jag tänker lite på den där scenen från Mr Bean, när han omsorgsfullt bäddar ner nallen i byrålådan, väldigt kärleksfullt och gulligulligt. För att sedan smälla igen byrålådan så att nallens huvud flyger av (tror jag åtminstone, minns inte riktigt.) Ungefär så var det med min perfekta toapappersfyrkant idag.

Ett mästerverk som inte blev bevarat åt eftervärlden.